Familjen Weber

Jahapp...
För er med lite ont om tid så här innan jul så gör jag först recensionen i en snabbversion bestående av tre punkter.

1.  Det är mycket snö nu för tiden, och speciellt lite norrut.
2. (Till följd av punkt 1) Det tar jävligt lång tid att köra bil vilket är jävligt tråkigt. (tycker även Alve som höll låda stora delar av vägen hem)
3. (fristående punkt) Åka skidor är inte min grej.

Det var den korta  varianten. För er som då känner att ni har några minuter kvar att avvara i julstöket kan ni även läsa den lite längre versionen nedan.

I torsdags åkte vi till Varberg för att fira lillasyster som fyllde 25. (hipp hipp Hurra. Åt gott och hade en trevlig kväll med föräldrarna.) I fredags morse ställde vi klockan och åkte direkt efter frukost. Vi = Jag, David, Alve och Minie samt lillassyter och dennes 'gubbe'. 7 timmar senare nådde vi vårt mål - Hovfjället. Då hade vi fått PUTTA upp bilen för sista backen upp på fjället. Pust! (I detta fallet menas dock med "vi", endast David och Henke. Lillasyster styrde och jag satt i bilen och underhöll Alve.
När vi kommit fram till receptionen (vilket är samma sak som  en brevlåda med nycklar i) fick vi reda på att vi skulle tillbaka ner för fjället igen och in på en ännu mindre och ännu snöigare väg för att hitta till vår stuga. Stugan var dock väldigt mysig och trevlig och gjorde hela helgen till en mycket angenäm upplevelse.  Plats för 6 personer i 2 olika sovrum + stort kök och allrum, toalett, två stora hallar. Belägen mitt i skogen med hööööga snötäckta granar runtomkring. MYS på hög nivå. Denna kväll åt vi gott, spelade kort m.m.

På lördagen var det dags för övriga i sällskapet att åka skidor. Jag placerade en mycket påpälsad Alve i bilbarnstolen och monterade denna på pulkan. Sen traskade vi omkring lite i snön. Tyvärr var inte vädret det bästa, utan det var grått, tråkigt, snöigt, rått och fruktansvärt blåsigt så det piskade isbitar på varje centimeter av kroppen som inte var täckt med varma klädesplagg. Det blev en del tid spenderad i värmestugan för vår del. De andra hade dock en mycket trevlig dag.



På söndagen var det dagen med stort S - min Skiddebut. Eftersom jag är:
-höjdrädd
-farträdd
-lång och ranglig och saknar muskler på lämpliga ställen
-en babmi på tex skridskor och inlines

...var jag mycket spänd över hur detta skulle gå.
Det börjar med att jag känner en väldigt klaustrofobisk känsla komma smygande när pjäxorna knäpps på. När skidorna väl kommer på känner jag mig otroligt bortkommen. Men upp i enklaste backen (som inte alls var enklast, visade det sig sen) direkt och ner kom jag utan att ramla en enda gång.

Hovfjället var fint och mysigt... MEN jävligt puckat!!! Varför? Jo, för att komma till området med flera gröna backar var man tvungen att passera röda backar!!! Helt galet. Jag kan  tillägga att jag hasade mig ner för dessa backar. Väl nere på gröna området gick det faktikst förvånansvärt bra.
Mycket stolt över mig själv!



Det gick hyfsat bra att svänga...såvida det inte gick för fort. Blev hastigheten för hög valde jag att stå rakt fram och hoppas på det bästa istället för att försöka svänga. Och titta så fort det gick! Fotografen hann ju inte ens med! =)




Vad är då mitt slutgiltliga betyg på skidåkning? Jo, jag kan konstatera att det är inte min grej. Trots att det faktikst gick över föräntan så tyckte jag inte det var vidare skoj. När man tex åker karusell, vattenrutschkana eller liknande känner man ju oftast: Åh, jag vill åka en gång till... Men så kände jag inte.

Så, på en skala mellan 1 och 5 ger jag skidsemester 3 pjäxor! Det ÄR ju trots allt underbart att vara i naturen, och den varma chokladen i värmestugan var ju inte heller helt fel!