Alve.



Välkommen vår underbara son!
Nu är vi hemma, väldigt omtumlade, men mår bra allihop!
Ursäkta att det dröjt innan ni fått information, svar på sms osv men vi har inte fått ha mobilerna på varken förlossningen eller BB.

Här kommer lite info för den som är intresserad. Det finns två versioner, en kort och en lite, eller mycket, längre.

Men vi börjar med några foton. Först några små, lite lätt otrevliga...

      

Och sen lite större.... lite finare! Vårt lilla underverk!


5 minuter gammal



20 minuter gammal



3h gammal



5h gammal




Midsommardagen 2010

 

Den korta versionen:

04.00 Eva har lite ”ätit-för-mycket-godis-knip-i-magen” och kan inte sova.

08.00 Vattnet går.

13.00 Besök på förlossningen (i Varberg), men efter att ha kollat CTG skickas vi hem igen.

19.00 Värkarna börjar

22.00 Värkarna är outhärdliga och vi åker till sjukhuset.

 - Värkar, värkar, värkar = ingen sömn -

05.00 Öppen 5cm

06.00 Öppen 9cm

07.00 Öppen 10cm men Alve har inte trängt hela vägen ner.

08.50 Alve föds efter bara lustgas som smärtstillande. Vissa faser i förlossningen gick galet snabbt, medan andra drog ut på tiden tyvärr….

11.00 ”Servicen” med nål och tråd på Eva är klar, Alve vägs (3325g) och mäts (48cm).

13.00 Till BB. (Eva har nu inte sovit på 33h)

 

Sammanfattning:

Förlossningdag i jämförelse med BF: 15 dagar för tidigt

Förlossningstid efter vattenavgång: 25h.

Förlossningstid med i stort sett konstanta värkar: 14h.

Resultat: En underbar lite Alve.

 

Den något hyfsat lite länge versionen:

Efter en natt med mycket störd sömn i form av en rackarns halsbränna (vilket lindras med mjölk i mycket högre grad än Omeprazol) och ett par toalettbesök var jag vaken redan klockan 04. Strax före 06 gick jag upp, åt frukost och kollade midsommarnyheterna på hallandsposten.se och aftonbladet. Hade lite ont i magen. Men mest ”ätit-för-mycket-godis-knip-i-magen”, vilket var precis vad som inträffade igår då David introducerade mig för en ny godisbutik i stan. Mycket godis blev det! =)

Jag åt frukost men gick sen och lade mig och läste.

 

…. strax efter 08 märker jag att det var alldeles blött i sängen. Jag flög upp och väckte David som även han, för en gångs skull, vaknade direkt. Det fortsatte att rinna när jag reste mig upp. Jag ringde förlossningen som sade att om jag inte känner något mer så ville de ändå att jag skulle komma in vid 13-tiden och kolla CTG osv.

 

Efter att ha packat det sista, tagit kort på magen och ringt mamma som kommer hit och hämtar Minie var vi redo. Även Camilla, Siw och Lisa fick veta.

 

12.00 Mamma och pappa kommer. Allt är packat och klart och vi åker mot Varberg. Känner fortfarande ingenting…. Kanske lite smånyp då och då, men definitivt inga värkar.

 

13.00 Vi kom till förlossningen och de kopplar på en CTG som kollade Alves hjärtljud och mina sammandragningar. Hans hjärtfrekvens pendlade mellan 120 och 160. De siffrorna vet man i alla fall vad de står för. Att mina sammandragningar däremot kom upp i dryga 30 ibland säger mig ingenting. Hur höga siffror kommer det vara sen när det gör förbannat ont?

Fick ligga med dosan på i 30min. Tittade på tv så länge; musiker som hade midsommarlunch. Sen fick vi åka hem igen. Körde via Willys till Fredsgatan. (Tjohoo, fick träffa Minie igen!) Mamma och pappa var ju där och de bjöd på fika på Mignon innan de körde tillbaka till Höllviken. Gott och trevligt i solskenet.

När de åkte körde vi tillbaka till Willys eftersom vi inte packat ner pocketboken jag köpte. Körde en sväng inom Sandra och Ina på vägen hem, men ingen av dem var hemma tyvärr.

Känner nu liiiite molande värk i ryggen, men det är ytterst lite. Däremot rinner det som sjutton hela tiden! Känns märkligt.

 

Eftermiddag och kvällen gick fort. Vi såg på film; Mamma Mia och efter det beställde vi kebabrullar från Campino. Nu var klockan ca 19 och jag började känna av lite ont i magen. Medan rullarna åts och vi tittade klart på filmen började det göra lite mer ont. När fotbollen på tv sedan började tänkte jag passa på att vila lite. Men det gick inte så bra. Var det värkar jag kände? Ont gjorde det i alla fall, och det blev snabbt värre. David försökte klocka dem, men de var väldigt oregelbundna. Jag ringde till förlossningen men de sade bara att de kommer bli regelbundna sen och det var bara till att vänta… Jag testade TNS-apparaten, utan resultat. Jag duschade varmt, det var skönt, men där kunde jag ju inte stå hela natten. Vid 22 ringde vi till förlossningen igen och sade att jag inte stod ut längre. Vi åkte in direkt. Blev placerade i ett vilorum och de kopplade på Alves hjärtljud och smärtmätaren. Där fick jag ligga lääääänge och ha ont. Ganska snabbt kom jag på att det var minst smärtsamt att stå upp/vanka omkring när värkarna kom. Alves hjärtljud var ganska höga, men eftersom jag hade tydliga sammandragningar tyckte barnmorskan att jag skulle få en morfinspruta i rumpan och 2 tabletter Panodil. Förhoppningsvis skulle jag kunna sova lite. Det kunde jag tyvärr inte. Värkarna kom ca var fjärde minut och då ’skuttade’ jag upp direkt för av klara av smärtan och lättast försöka andas mig igenom värken, vilket var riktigt svårt, kanske inte minst med en förkyld & täppt näsa. Sen försökte jag vila de tre minuter som var kvar innan nästa värk anlände. David sov däremot bra. När jag hoppat upp och ner i sängen i över 1½h för mig själv och genomlidit värkarna väcker jag honom för att få lite stöd. Hans första kommentar är då: Är det första värken? Hmm, om det ändå vore så väl. Så ingen sömn för mig den natten.

Framåt fyra-tiden kände jag att det blev riktigt jobbigt. Jag testade att duscha varmt, vilket hjälpte en del. (David låg nu och sov igen) Men efter 45 minuter i duschen stod jag inte ut med det heller längre. Barnmorskan kollade CTG igen och undersökte mig sedan för första gången (de vill helst inte göra det i onödan vid för tidig vattenavgång pga infektionsrisk). Tro det eller ej, men jag var redan öppen 5cm!

När värkarna kom nu hängde jag på David och andades genom hans T-shirt. Tur att han är lång och stark!

 

Därefter flyttade vi över till ett förlossningsrum. Där fick jag direkt testa lustgasen, vilken blev min bästa vän! Hejsan hoppsan, vad snurrig man kan bli och tappa kontakten med omvärlden och smärtorna. Tack gode gud för denna uppfinning! Nu gick det snabbt. Innan klockan hunnit bli 06.00 var jag öppen 9cm och det var bara en liten cm kvar, vilken ’försvann’ innan det var dags för barnmorskebyte klockan sju. Nu var det ju alldeles för sent att sätta in epidural, något jag nämligen bett om…

Men….sen gick det segt. Trots att jag var helt öppen nu hade inte Alve ’trillat ner’ sista biten. Detta tog 2½h och det var en riktigt jobbig tid. Lustgasmasken satt större delen av tiden framför mitt nylle och jag skrek rätt rejält. Observera att jag vid detta laget inte sovit på 29h och var totalt slut och orkeslös. David var verkligen världens bästa under hela natten och peppade mig och hjälpte mig så gott han kunde. Även de båda barnmorskorna är jag riktigt nöjd med! När klockan var halv nio var Alve äntligen på plats för att krystas ut. Jag hade dock haft krystvärkar de senaste timmarna, men skulle hålla emot. Jag som trodde jag skulle traska omkring…shi, fick jag! Orkade bara ligga i sängen, främst hängande över den resta ’ryggen’ på sängen. Ett tag hängde jag även på en gåstol och det var nog då han äntligen trängde ner.

 

De sista 20 minuterna minns jag inte heller mycket av. Var insvept i lustgasens underbara rus. Känslan av hur det borde kännas att bajsa ut en vattenmelon gjorde sig ständigt påmind. Men efter vad som barnmorskan uppskattade till 10-15 krystvärkar hade jag plötsligt en kladdig liten Alve på mitt bröst. Kändes helt galet, så klart. Så många gånger jag skrikit att jag inte orkar mer, inte fixar detta. Men det gjorde jag. Det gjorde VI. För David var som sagt ett otroligt stöd hela tiden! Han klippte stolt av navelsträngen och upptäckte att den inte var så seg som han trott.

 

Alve skrek inte så mycket, mest små pipanden. Som en liten kattunge låg han där med slutna ögon och myste mot mammas sin trötta mammas bröst. (Han öppnade dem knappt en enda gång förrän ca 6h senare) Tack och lov kom moderkakan ut efter bara några enstaka krystningar. Och det visade sig att det var en dubbel moderkaka! Från början har Alve alltså troligtvis haft en tvilling! Kanske var det denna som dog ifrån oss och blödde så mycket i v.9 då jag akut fick åka till sjukhuset och göra ultraljud. Visst hade det varit trevligt med två små krabater, men just nu (och kanske framförallt klockan 8.50 precis när Alve ’ploppat’ ut) är/var jag mycket nöjd med att det inte var fler.  Därefter väntade nästan två timmars ’service’ på mamma. Aj, aj, aj… Mycket otrevlig upplevelse. Man är ju inte direkt sugen på att folk rotar och pillar och sticker och sprayar svidande spray, och syr och syr och syr lite till… i de regionerna när man är hyfsat öm efter att ha kläckt ut sin efterföljare. Men ibland måste man helt enkelt stå ut. Och det fick jag alltså göra i nästan två timmar. Som mest var det fem barnmorskor och läkare som sprang omkring vid de södra regionerna av min kropp. Det hade tydligen spruckit både här och där och man fick kalla in olika specialister för att bestämma vad och hur man skulle göra… Jag hoppas på ett bra resultat, jag har liksom inte kunnat kontrollera hur det blev. Känner mig dock som uppsvälld överjäst bulle där nere. En mycket blödande jäst bulle. Men det hör väl till. I efterhand fick jag reda på att saxen varit framme eftersom Alves hjärtljud plötsligt gått ner och det blev lite bråttom. David hade blivit lite skärrad men visade inget för mig. Barnmorskan bestämde sig dock istället för att ta tag om hans haka och dra ut honom. Samtidigt hade jag blivit ’lurad’ och de hade stängt av lustgasen och ersatt den med syrgas eftersom jag och Alve tydligen behövde det. Slutet gott, allting gott.

 

Fick ”champagne” (ok, bubblande pärondryck!) på silverfat och smörgåsar med kaffe och varm choklad. Det var väldigt välbehövligt då energin var nere på noll….

 

Efter nästan tre timmar på mammas bröst var det dags för Alve att vägas och mätas. 3325g och 48cm blev resultatet. Dessutom en spruta i låret (K-vitamin?) och ett extra stick i tån för kontroll av sockervärdet, då Alve skakade lite. Men allt såg bra ut! Eftersom han legat trångt i min relativt lilla mage var hans ena fot (vänster) lite sned/pekade uppåt, något som en sjukgymnast eventuellt får kolla upp så småningom. Därefter fick världens bästa pappa sätta på Alve sin första blöja och söta små kläder. Mamma passade på att duscha, vilket var gudomligt skönt. (såvida man inte rörde alltför mycket vid den ”superjästa degen”)

Lunch hade beställts till mig, men jag åt inte många tuggor. Smörgåsarna hade gjort mig mätt och dessutom hade min vakenperiod nu utökats till 33h så jag var mest trött.

 

Äntligen dags att packa ihop och bege sig till BB. Jag skjutsades i en säng, vilken lyx! Tänkte först ta ett familjerum första natten, men ändrade oss sedan och tar det imorgon istället. David gick ut från sjukhuset och ringde Webers och Ranmars och talade om att allt var bra. Vilade, vilade och vilade, försökte mata Alve (utan allt för lyckade resultat) och vilade lite till. Vila = David & Alve sover och Eva kollar foton, springer på toa (herregud vad det kan blöda!), skriver blogg osv. Vi tog det lugnt på BB hela kvällen, åt kvällsmat och sen körde David hem till Fredsgatan vid halv nio för att sova där. Jag och Alve lade oss ganska omgående. Större delen av natten sov han i sängen hos mig. Det är svårt att sova när man har världens åttonde underverk bredvid sig som man vill pussa och klappa på hela tiden. Vi var vakna en hel del på natten, testade att amma (Alve inte hungrig!) och bara gosade. Vid halv åtta fick vi lite hjälp och till slut ville Alve äntligen äta. Han låg och mumsade nästan en kvart innan han somnade igen. Strax därefter var det dags för första blöjbytet; ett mycket grönsvart, kladdigt, klistrigt och (framför allt från Alves sida) ouppskattat sådant! Han skrek och skrek… Men klistret försvann….dock lär det komma mer inom en snar framtid. Då får David testa på det uppdraget. Att en sån liten prins kan bajsa som en hel liten elefant!

 

Sammanfattningsvis kan jag säga att det var faktiskt värre att föda barn än jag trodde. Vi får väl se om det blir ett syskon så småningom…. Det är ju inte som att skaffa en hund; punga ut med lite pengar och få med sig vovven hem direkt. Mycket o-smärtsamt! Men nu är han äntligen här, vår lilla Alve, 15 dagar för tidigt. Vi älskar dig redan över allt annat. PUSS från mamma och pappa till vår fina lilla kille.

En lugn midsommarfton.

Solen strålade från en nästan helt molnfri himmel när alla barnen skuttade som små grodor runt midsommarstången på 'Björket' i Kvibille. Efter lite prat med andra kvibillebor, lite fika och mycket sol och glada skratt, traskade vi hem igen.

Räcket till altanen fick lite spjälor, sockerärtor och tomater planterades och vi förberedde en blivande stockrosrabatt. (Vicky, jag hoppas kunna komma och hämta de små godingarna snart!)

Därefter intog vi midsommarmaten; nypotatis, olika sorters sill, ägg, gräddfil, egenodlat gräslök och piplök...
Jordgubbarna väntar vi med... snart lär vi kunna köpa minst två liter till samma pris som en liter kostar nu.

Framåt kvällen körde vi en runda till Tylösand. David som aldrig varit där förr tyckte stranden var aningen överskattad, och jag kan bara hålla med! Lite bilder på mig och magen blev det dock, bland sanddynerna.
På vägen hem köpte vi godis och sitter nu och myser i sköna soffan.
Hoppas ni andra har en lika mysig, men kanske inte lika lugn, midsommar som vi.

                          Stor kram och GLAD SOMMAR önskar familjen Weber i Kvibille


Midsommar 2010

Här följer ett 'tråkigt' inlägg, utan bilder. Kanske mest som dokumentation för mig själv. Så ni som vill läsa om hur altanräcket utvecklas osv kan vänta med att läsa till nästa inlägg. Men för er som vill, det är upp till er, här kommer en sammanfattning om livet och magen just nu.



Midsommarafton 2010

 

Ja, då var det midsommar idag. En dag som alla andra. Har ju varit ledig i två veckor nu och det har varit otroligt skönt. Enda skillnaden är ju att även David är ledig idag. Visserligen lär han bara vara vaken typ halva dagen, för datorn lockade länge i natt….

Fått en hel del förslag på vad vi kunde hitta på idag, men allt låg så långt bort; Kristianstad, Vollsjö, Ystad, Älmhult… Jag vill helst inte åka så långt, och framför allt vill jag kunna sova hemma eftersom jag sover så dåligt. Men igår inhandlades det i alla fall lite sill och nypotatis. Jordgubbarna hoppade jag dock över eftersom det var snuskigt dyra. Kan lika bra vänta två veckor och köpa dubbelt så många sen!

 

Precis som den senaste tiden är både händer och fötter tok-svullna. Saknar mina ringar… Och det är bara flipflops och pappas Foppatofflor som funkar. Jag är totaltorr i munnen på natten och vaknar gång på gång och måste dricka… Förutom igår, då det var supervarmt ute och jag svettades som en gris, så har jag behövt gå på toa mängder med gånger den senaste tiden. Dessutom har jag sedan några dagar fått en rackarns förkylning som jag hoppas går över snart, för den gör mig så trött. Både i måndags, tisdags och onsdags sov jag först länge (nästan till 10, det är otroligt för att vara mig). Och sen kunde jag ändå sova en eller två gånger på dagen (minst en timme per gång), och somna lätt till kvällen…

 

Jag har även fått mer och mer stela fingrar, främst på morgonen, då de beter sig som ’trigger finger’ i de två yttersta fingrarna på varje hand. Antagningen är det pga. svullnaden som det blivit inflammation i någon sena. Jag hade ju detta på långfingrarna för drygt 2 år sedan… Hoppas det går över när Alve kommer ut!

 

Fötterna fortsätter att ömma när jag inte gått på dem på ett tag. Mornarna är numera hemska innan jag kommit igång. Men även om jag suttit 15 minuter i en bil så känns det när jag går ur bilen. Och ingen fattar varför det är så….

 

De tre senaste dagarna har det känts lite annorlunda i magen. Det trycker mer neråt och moler lite. Svårt att beskriva känslor man aldrig förut känt. Det har även varit full action på kvällarna och lite vassa knän och fossingar som vevar runt där inne. Men inget som gjort ont eller så…. Vid några få tillfällen har det dock liksom stuckits ner i ljumskarna, flera gånger på höger sida och nu imorse även vänster.

 

Den senaste veckan har tre kompisar fött barn, alla för tidigt. Jag vet inte vad jag önskar. När han väl är ute kommer ju den här tiden aldrig tillbaka. Tiden att bara ta hand om sig själv (och David ibland då, när han inte fixar det själv, tex. att komma iväg till jobbet i tid….). Inte ta hänsyn och de enda måstena förutom att få sig själv att överleva är några småpromenader med en kissnödig hund.

Men visst längtar man samtidigt och önskar att vår lilla prins var ute snart! Ska ju bli så spännande att se hur han ser ut och vilka egenskaper han har. Davids öron? Min otålighet och effektivitet? Davids seghet? Vems ögon? Hårfärg? Ja, allt…

 

Nu när jag steg upp idag, alltså midsommarafton, var jag stelare än vanligt. Dels värker och ömmar fötterna något kopiöst. Munnen är torrare än en öken. Och baksidan på låren och rumpan har en del träningsvärk efter gårdagens jobb i trädgården.

När jag var på toa tyckte jag det kom lite rosaaktigt gegg. Är det slemproppen som är på väg ut? Man läser ju så mycket på nätet… I så fall skulle det idag vara 1-7 dagar till förlossning. Vi får väl se…

Å andra sidan är det många som blir förvånade när de ser magen och jag säger att det bara är drygt 2 veckor kvar. De tycker den ser liten ut och sitter högt. Vi får väl se om de sjunker ner mer snart. Alve kommer väl när han kommer. Han hade ju uppenbarligen inte lika bråttom som sin mor, och det kanske är bra det.

 

Klockan är bara strax efter åtta… Jag tror jag kryper ner hos min underbara man i sängen igen. Och världens gosigaste hund, så klart….

Smått & gott här hemma.

Lite nya foton på lite smått och gott som det pysslats med här hemma på sistone.

  

Jag är NOLL intresserad av kronprinsessans bröllop. Men i avslutningspresent fick jag ett presentkort på ett konditori, av en elev. Idag när jag var där strax innan stängning var det mesta slut, men jag slog till med två prinsessbröllopsbakelser. Även Minie gillade den rosa grädden! I bakelsen satt även en svensk flagga...som var rolig att leka med!






Vad heter dessa underbara växter? De satt i en bukett jag fick av en elev i avslutningspresent.




Köpte en fåtölj på IKEA för 79kr. Kändes perfekt att sitta och amma i. Men den var lite tråkig så jag köpte ett nalletyg och piffade till den lite!




Vår 70-åriga söta granne har precis träffat en ny 'flickvän'. Denna trevliga dam kom idag in och gav mig en liten bukett med rosor från hennes enorma trädgård. De luktar ljuvligt!




Den lilla utskjutande delen av altanen är nästan klar (dock saknas räcket)! Vi tog fram de nya utemöblerna (som jag var förutseende och köpte i höstas när det var 30% rabatt) oxå.




Pelargoner kan vara ganska fina tycker jag....behöver inte alls vara tantiga. (Röda är dock ingen favorit hos mig) Bakom står en änglatrumpet som jag har vårdat sedan den var en 3cm lång baby.




Fått lite pelargonsticklingar av mamma som planterats i uråldriga zinkbaljor (men som lika gärna kunde vara köpta för en dyr peng i nån mysig inredningsbutik idag).




Egenbyggd spalje där min "brudslöja" ska klättra. 




En lite större spalje där jag hängt några plantor med vita smultron. Dock hänger spaljen för tillfället på fel vägg eftersom planket där den ska sitta ännu inte är tillverkat.




I bröllopspresent av min gamle vän Carolina fick jag presentkort på plantagen. Toppen! Finns det något lyxigare än att få gå och välja och vraka utan att det kostar något. Bl.a. köpte jag dessa växter som jag planterade och satte utanför entrén.




Delen av trädgården med bärbuskar. Två olika sorters blåbär, 3 fläderplantor (varav en "Black Beauty"), en hallonplata, en björnbär, 3 röda vinbär, 2 svarta vinbär, en vita vinbär, gröna krusbär, röda krusbär....




Dagen avslutades med en supergod gorgonzola-kyckling på den färdiga delen av altanen medan solen höll på att gå ner över fälten. (Tack för recept-tipset Ulrika!)


Vågar du lägga ett bud?

När kommer Alve...tror DU???


Beräknad födsel är 12 juli.



Skriv en kommentar här, eller meddela mig på annat sätt; sms, mail osv. Jag uppdaterar inlägget allt eftersom jag får in fler bud.

Jag har ännu inte kommit fram till vad vinsten är! Det återstår att se.....

ps. Det vore skoj om du HELST väljer ett datum som är 'ledigt', i den mån det går. (I annat fall får ni skriva klockslag!)

- - - - - - - - - -- - - - -- - - - -- - - - -- - - - -- - - - -- - - - -- - - - -- - - - -- - - - -- - - - -- - - - -

25 juni Erika Eklöf  Tyvärr Erika, midsommarafton förflöt lugnt. Men du har fortfarande chansen att vinna om han vill ut före måndag! =)
1 juli My Tellander
2 juli Helen Agartz Rolf
4 juli Isac Lundgren
6 juli Erika Olsson
7 juli Camilla Axelsson
8 juli Viktor Karlsson
9 juli Max Mopsis Johansson (kl. 07.01), Ulrika Nordström (kl. 14.00)
10 juli Gammelfarmor Elsa (kl. 01.00), David (kl.19.32) 
11 juli Mormor Lisbeth
12 juli Eva (jag måste ju tro att min son blir lika punktlig som jag själv är!)
13 juli Andreas Lidebring (06.15) Tomas Bengtsson (Kl.13.13), Henrik Lindblad (kl. 17.01), Linda Lundgren
14 juli Jenny Magnusson
15 juli Linda Johansson
16 juli Moster Anna Ranmar (kl. 06.57), Paul Lundgren
17 juli Lovisa Ström
18 juli Farfar Alf (kl. 06.54), Vicky de Leeuw (12.00)
19 juli Morfar Anders
20 juli Farmor Siw
21 juli Anna Birgersson
22 juli Jenny Larsson
23 juli Susanne Wismén 


Sjukskriven.

Igår jobbade jag min sista dag på över ett år. Med blandade känslor....Det fick ett lite snabbare slut än vad som var tänkt.

I onsdags kväll var det skolavslutning och jag har verkligen bitit ihop för att kunna vara med eleverna varje dag fram tills dess så de skulle slippa vikarie. Vissa dagar har David nästan tvingat mig att stanna hemma, men utan resultat. Jag skulle till jobbet. Och jag fixade det!

Sedan återstod bara några studiedagar. Det som varit värst har ju nu på sistone varit värken i fötterna och jag såg fram emot några dagar fyllda med möten och liknande, där jag skulle få sitta still och inte belasta mina ömmande fotsulor. Men 'shi' fick jag. Redan på torsdagen (igår) fick jag hoppa in på fritids eftersom jag inte 'behövdes' på mötena eftersom jag ändå inte ska jobba till hösten.  
Efter en heldag på fritids Värkte och dunkade mina fötter något så kopiöst att jag knappt kunde sova inatt. Innan jag gick hem igår fick jag reda på att jag skulle få fortsätta vara på fritids ända till tisdag.

Imorse pratade jag med barnmorskan....och det var inget snack om saken. Sjukskrivning. Jag försökte ändå prata med rektorn igår och säga att jag inte KUNDE vara på fritids med mina fossingar....men helt utan förståelse. Så nu blev resultatet istället att jag inte återvänder till skolan mer... 

Idag har jag varit duktig flicka och tillbringat mesta tiden i sängen som jag ordinerades. Men det är 4 veckor kvar till Alve "ska" ploppa ut....vet inte hur jag ska stå ut med att vara still så länge...

Så här känns mina fossingar. Kedjan kanske vore något för mig oxå.....så jag inte smiter från sängen.... Det är ju roligare att bygga altan, plantera växer och ungefär en miljon andra saker än att ligga still! 

Bröllopstavlor.

Förra fredagskvällen pysslade jag för första gången på en halv evighet.
Och fyra tavlor (30x30cm) hann det bli innan kvällen var slut. De hänger nu på väggen i sovrummet.







Har även beställt en STOR canvastavla till vardagsrummet med ett av fotona. Det skulle ta 7-10 vardagar så jag hoppas den kommer nästa vecka! Spännande att se hur den blir! Denna bilden är det:





5 veckor och 5 dagar...

..tills Alve "ska" titta ut.

Börjar bli lite tungt. Men värre lär det bli!


Nytt jobb till älsklingen.

Jag jobbar ju extra som Mysteryshopper, dvs blir utskickad till affärer och dyl. för att
undersöka bemötande, butiker, sortiment, service m.m 
När jag var på Dialect i Halmstad för ca 2 veckor sedan frågade jag, strax innan jag gick,
hur de gör om de någon gång behöver ny personal....
.
.
.
.
.
...Och igår skrev David på papper.Ibland går det snabbt! 1 juli börjar han där...

Grattis älskling, du är bäst!

Givetvis var vi tvugna att fira lite igår!




RSS 2.0