Midsommar 2010
Midsommarafton 2010
Ja, då var det midsommar idag. En dag som alla andra. Har ju varit ledig i två veckor nu och det har varit otroligt skönt. Enda skillnaden är ju att även David är ledig idag. Visserligen lär han bara vara vaken typ halva dagen, för datorn lockade länge i natt….
Fått en hel del förslag på vad vi kunde hitta på idag, men allt låg så långt bort; Kristianstad, Vollsjö, Ystad, Älmhult… Jag vill helst inte åka så långt, och framför allt vill jag kunna sova hemma eftersom jag sover så dåligt. Men igår inhandlades det i alla fall lite sill och nypotatis. Jordgubbarna hoppade jag dock över eftersom det var snuskigt dyra. Kan lika bra vänta två veckor och köpa dubbelt så många sen!
Precis som den senaste tiden är både händer och fötter tok-svullna. Saknar mina ringar… Och det är bara flipflops och pappas Foppatofflor som funkar. Jag är totaltorr i munnen på natten och vaknar gång på gång och måste dricka… Förutom igår, då det var supervarmt ute och jag svettades som en gris, så har jag behövt gå på toa mängder med gånger den senaste tiden. Dessutom har jag sedan några dagar fått en rackarns förkylning som jag hoppas går över snart, för den gör mig så trött. Både i måndags, tisdags och onsdags sov jag först länge (nästan till 10, det är otroligt för att vara mig). Och sen kunde jag ändå sova en eller två gånger på dagen (minst en timme per gång), och somna lätt till kvällen…
Jag har även fått mer och mer stela fingrar, främst på morgonen, då de beter sig som ’trigger finger’ i de två yttersta fingrarna på varje hand. Antagningen är det pga. svullnaden som det blivit inflammation i någon sena. Jag hade ju detta på långfingrarna för drygt 2 år sedan… Hoppas det går över när Alve kommer ut!
Fötterna fortsätter att ömma när jag inte gått på dem på ett tag. Mornarna är numera hemska innan jag kommit igång. Men även om jag suttit 15 minuter i en bil så känns det när jag går ur bilen. Och ingen fattar varför det är så….
De tre senaste dagarna har det känts lite annorlunda i magen. Det trycker mer neråt och moler lite. Svårt att beskriva känslor man aldrig förut känt. Det har även varit full action på kvällarna och lite vassa knän och fossingar som vevar runt där inne. Men inget som gjort ont eller så…. Vid några få tillfällen har det dock liksom stuckits ner i ljumskarna, flera gånger på höger sida och nu imorse även vänster.
Den senaste veckan har tre kompisar fött barn, alla för tidigt. Jag vet inte vad jag önskar. När han väl är ute kommer ju den här tiden aldrig tillbaka. Tiden att bara ta hand om sig själv (och David ibland då, när han inte fixar det själv, tex. att komma iväg till jobbet i tid….). Inte ta hänsyn och de enda måstena förutom att få sig själv att överleva är några småpromenader med en kissnödig hund.
Men visst längtar man samtidigt och önskar att vår lilla prins var ute snart! Ska ju bli så spännande att se hur han ser ut och vilka egenskaper han har. Davids öron? Min otålighet och effektivitet? Davids seghet? Vems ögon? Hårfärg? Ja, allt…
Nu när jag steg upp idag, alltså midsommarafton, var jag stelare än vanligt. Dels värker och ömmar fötterna något kopiöst. Munnen är torrare än en öken. Och baksidan på låren och rumpan har en del träningsvärk efter gårdagens jobb i trädgården.
När jag var på toa tyckte jag det kom lite rosaaktigt gegg. Är det slemproppen som är på väg ut? Man läser ju så mycket på nätet… I så fall skulle det idag vara 1-7 dagar till förlossning. Vi får väl se…
Å andra sidan är det många som blir förvånade när de ser magen och jag säger att det bara är drygt 2 veckor kvar. De tycker den ser liten ut och sitter högt. Vi får väl se om de sjunker ner mer snart. Alve kommer väl när han kommer. Han hade ju uppenbarligen inte lika bråttom som sin mor, och det kanske är bra det.
Klockan är bara strax efter åtta… Jag tror jag kryper ner hos min underbara man i sängen igen. Och världens gosigaste hund, så klart….
