Familjen Weber

Eftersom flera av er (varav 100% tjejer) hört av sig till mig efter min lilla förlossningsberättelse och förklarat sin numera allt större rädsla för att kläcka ur sig en unge, så upptäckte jag att jag måste ha misslyckats i min förklaring till detta fenomen. Därför kommer här en liten uppdatering.

Visst sjutton erkänner jag att det gjorde förbannat jävla skit helvetes ONT att föda fram lillfisen. Men det var samtidigt så otroligt häftigt att redan innan jag hunnit lämna BB så ville jag dit igen! Självklart (om allt går vägen en gång till) så vill vi ha ett litet syskon till Alve. Och jag ser redan fram emot den dagen. Kanske vet jag liiite mer om vad jag har att förvänta mig (även om ingen förlossning är den andra lik) och kanske är jag liiiite bättre förberedd och vet hur jag vill ha det. Men först ska vi njuta några år tillsammans med Alve (och Minie så klart!).

Känner ni er något lugnare? Jag har många vänner som är gravida nu och jag är faktikst lite avis på att de har denna fantastiska upplevelse framför sig. I skrivande stund hoppas och tror jag att en väldigt go' vän gör sitt allra bästa för att ploppa ut det som jag tror kommer vara en liten tjej. Håller tummarna för dig, C!

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Innan jag stänger bloggen för idag vill jag uppdatera med några bilder på min helt underbara och vackra man och vår lilla son, redan 4 dagar gammal.















... och så en på mamma