Familjen Weber

Idag skulle David (genom fotbollen) stå i kiosken på Västerhagen.
(En av Sveriges mysigaste sommardansbanor, för dem som missat det!) 
www.vasterhagen.nu



Större delen av familjen Weber följde dem (hundförbud på dansbanan och Minie ÄR ju faktiskt en hund,
trots att man kan missta henne för en levande nallebjörn).
Kvällen till ära var det Varbergsbandet Face84 som spelade.
www.face84.se

Ett lite annorlunda men riktigt bra dansband med fyra superduktiga tjejer. Vi anlände redan klockan 18, tittade på när pappa och de andra förberedde inför kvällen, medan Face84 soundcheckade och repade lite. Därefter var det som vanligt buggkurs följt av gammeldanskurs. Klockan 21 börjar dansen. Alve låg en del i vagnen, men trivdes bäst i BabyBjörn på mammas bröst. Vi diggade och dansade tillsammans! Märks att du redan gillar dansband, min underbara son! =)

Strax före 22 fick pappa lite rast från kiosken och passade guldklimpen medan mamma fick dansa en låt. (eller snare fyra...) Fick tag på kvällens troligtvis bästa dansare, så sen var mamma nöjd och vi kunde åka hem. Pappa får skjuts med någon annan när dansen är slut...


Vi möttes av en, som vanligt, glad Minie när vi kom hem. Tog barnvagnen och en koppel-lös Minie och gick en kvällspromenad. Eftersom Alve är av den åsikten att när man är vaken så ska man se så mycket som möjligt, så ville han inte alls ligga nerbäddad i vagnen under promenaden, utan sitta i mammas famn och se världen. Och eftersom hans mamma inte klätt honom för en promenad när klockan passerat 23, utan tänkt att hans skulle ligga nerbäddad bland täcke och gosiga filtar, fick jag istället linda in honom i filtarna och gå och bära på honom. Han såg verkligen ut som en liten rumpnisse där han satt på mammas bröst, inlindad i filtar och med ett naket huvud som stack upp med två stora, nyfikna ögon. Trots att han är så liten kan han själv vända på huvudet och titta, titta och titta.... Min söta älskling!!! Rumpnissar ÄR faktikst väldigt gulliga!
Så det blev en lite "sträng" promenad, bärandes på en rumpnisse, körandes med en tom barnvagn och med en hund som man skulle försöka få dit man ville och INTE nosa på alla igelkottarna som var ute och traskade i skymningen. Pust...


Nu är vi hemma igen, Alve sussar sött på mamma och det är snart dags för oss att gå och lägga oss i sängen istället. Ligger i soffan och diggar till Rolandz.

Idag blev graveringen i halsbandet, som jag fick i "förlossnings-present", klar! Så fint! Nu kommer jag nog bära det typ jämt!