Höstmuffins.
Baka är ju faktikst ganska skoj. Men det är svårt att hinna med när man oftast är själv hemma och lillfisen inte uppskattar att sitta (ok..LIGGA!) och titta på. Och nu är han så stor att han är i vägen när han hänger i babybjörn. Men idag var han snäll kille och tassade sött omkring i hoppgungan medan jag gjorde maltesercupcakes med banan. Dessutom var det ett viktväktarrecept, och det kan ju inte skada. Håller i skrivande stund på att provsmaka dem och kan konstatera att de smakar helt OK! De ska få följa med i eftermiddag då vi ska till Ståhls och fika. Det ser vi fram emot!
Höstlöven är gjorda av blåfärgad sugarpaste, som blev över sedan jag gjorde tårtorna till Alves namngivningsfest. Hade inte så mycket kvar, så en del muffinsar fick helt enkelt se ut som igelkottar (eller kanske snarare bruna bölder) istället.
Alve tyckte nog att mamma bakade lite för länge. För plötsligt tystnade tassandet och jollrandet i hoppgungan. Mamma skyndade sig att knäppa en bild, innan hon tråcklade ur honom ut gungan och lade lillprinsen i vaggan istället...
(Mamma tyckte tyligen jag skulle ha en liten mössa inomhus oxå. Jag är ju faktikst lite förkyld... Och finaste uggle-dregglisen har jag oxå! puss från Alve)
Jag hoppas att du vet vad du gör när du låter en så liten bäbis vara i en hoppgunga. Tänk!
Antar att du själv inte är förälder Mirre när du ifrågasätter en förälder så! Skulle du ha träffat Alve som är sjukt stabil skulle du aldrig skrivit det inlägget!
Mirre: Gulligt av dig att värna om min son! Men om du själv har barn så vet du nog att man tänker efter både en och två gånger innan man gör något, och att man verkligen vill sitt barn bästa. Jag har pratat med många om detta och en del folk inom vården. Alve står upp 95% av den vakna tiden då han inte äter. Hoppgungan (som han så klart inte hoppar i, utan bara tassar omkring i och är väldigt nöjd i) passar honom väldigt bra och är ingen mer belastning för honom/hans huvud eller vad du nu tänkte på, än om han står upp och man håller i hans händer o.s.v Så ja, jag har TÄNKT! (tack för stödet Linda! När man får såna här inlägg är det klart att man grubblar som mamma, eftersom man så klart som sagt vill sitt barns bästa!)
