Annie . . . ? . . . Weber
Fick frågan om mellannamn häromdagen. Och det är ju ingen hemlighet, så det ska ni får reda på nu.
Alve heter ju Mathias i andranamn, precis som pappa gör. Man vill ju kanske gärna ha ett släktnamn.
Att vår älskade tjej skulle heta Annie var klart redan innan vi visste att det var en tjej.... Det namnet hade vi aktuellt redan innan Alve föddes, så den biten var snabbt avklarad vid denna graviditet.
Inga namn-diskussioner här inte. Namnet kommer från gammelmormor (min mormor alltså) som visserligen stavade med y (Anny), men vi tog oss friheten att ändra på det... Hon var en underbar människa som jag älskade. Tyvärr flög hon till himlen sommaren 2008.
Men så var det det där med andranamnet. Vi letade och grävde och rotade bland alla släktnamn...men hittade inget som föll oss i smaken. Länge var Herminia vårt alternativ. Det heter faktikst vår söta vovvsing (Svea Herminia Weber), men kallas ju för Minie. Det var Davids farmor som hette det... Namnet var så gott som bestämt, men David tyckte aldrig riktigt att det kändes 100% rätt. Så vi velade lite. Men hade vi något alternativ?
Kanske Elisa.... Davids syter heter Lisa (eller egentligen Lisbeth), precis som min mamma heter. Mormor Anny hette Elisabeth i mellannamn, och det är ju även mitt eget mellannamn. Så kanske kunde det bli Annie Elisa Weber. Men det klingade inte heller riktigt bra.
Men måste man verkligen ha ett släktnamn? Annie är ju i sig redan ett släktnamn, så då måste väl inte andranamnet vara det oxå? (Vet att inte inte finns några MÅSTEN!)
Men så en dag för några veckor sedan kom jag på det. Ett killnamn som vi tycker väldigt mycket om är Vide. Och sen har jag själv en förkärlek till namn som innehåller lin/lina/line. Så....varför inte kombinera detta? Resultatet blev helt enkelt följande:
Ja, varför skulle man inte kunna heta Videline? Det sista e:et uttalas inte. SCB har ju den roliga sidan "Hur många heter...?" och genast gick jag in och kollade resultatet på mitt nyfunna namn.
Inte någon som heter det alltså. Vad kul. Nu återstår bara att se om vi får det godkänt, men varför skulle vi inte få det? Ingen kan väl ha tagit patent på ett förnamn? Och det är ju inget uppseendeväckande namn på något sätt. Så troligtvis är det så vår älskade lilla tjej kommer heta!
David var väl inte superbegeistrad första gången jag nämnde det för honom. Men precis efter förlossningen, då jag hade vår kladdiga lilla klump på bröstet passade jag på att fråga om jag som belöning för min prestation inte kunde få bestämma mellannamnet. Och min kära man, fortfarande med tårar i ögonen, gick med på detta! =) Tack älskling!
