Välkommen älskade lillasyster Annie!

Precis som förra gången, då Alve föddes (http://familjenweber.blogg.se/2010/june/alve.html) så ska jag berätta om förlossningen både i en kort och en lång version. Så väljer ni själva vilken ni vill läsa.


Kort version

Datum: 30 mars 2012
Händelse: Födsel av bebis nr.2 hos familjen Weber i Kvibille
Värkstart: 05.00
Inskrivning på förlossningen i Varberg: Enligt journal 10.00
Hjälpmedel: En superbra barnmorska och lustgas. (Oj, glömde jag skriva en bra man oxå?)
Antal krystvärkar: 3st
Resultat 1: En stor och fin Annie anländer 10.43
Resultat 2: En förvånad mamma. Öhhh...redan klart?


Lång version

Klockan är ca 05.00 då mamma vaknar. Alve är ledsen och mamma har ont i magen. Vet inte vilket av det som främst gjorde att mamma vaknade. Det blev blöjbyte (på Alve, eftersom han vid detta tillfälle är den enda som använder blöja. Några timmar senare är det tre fjärdedelar av familjen...). Alve somnar om en stund. Det gör inte mamma. Alve vaknar igen och får välling. Sen är det busdags, tycker han. Det tycker inte mammas mage som har värkar var 6-8 minut. Alve och pappa lägger sig i soffan och tittar på Teletubbies (Alve tittar, David sover) för att mamma ska kunna vila lite. Vid 07 kommer mamma upp och meddelar att det kanske inte riktigt är läge för pappa att åka till jobbet idag. Han skickar ett mail till jobbet och därefter vankas det en rejäl havregrynsgröts-frukost med banan och russin. Bäst att ladda, tänker mamma. Fortfarande tänker hon dock att detta KAN vara ett litet test på vad som komma skall. Vem vet om värkarna avtar igen. Finns dock inga tendenser på det i detta läge. Mormor meddelas och mamma hoppar in i duschen.

                                  

8.20 är vi redo för avfärd mot Varberg och barnvakterna. Ringer förlossningen på vägen för att dubbelkolla vad de säger om när det är läge att åka in. "Det känner du" blir svaret som Eva inte är riktigt nöjd med. Men 4-6 minuter mellan värkarna kan vara ett riktmärke. Det luriga är att det fortfarande är 6-7 minuter mellan de stora värkarna, men att det däremellan kommer små fuskvärkar på bara ca 20-30 sekunder. Dessa små mellanvärkar blir dock bara starkare och starkare hela tiden. När vi anländer till Varberg (efter att halva bilresan lyckats avleda smärtan något med hjälp av ett telefonsamtal från Jenny) är dessa i stort sett lika besvärliga som de "riktiga" värkarna. Kan man då säga att det helt plötsligt bara är 3-4 minuter mellan värkarna? I bilen kommer vi på att vi glömt packa ner Alves alldeles nydiskade nappflaska. Vi rullar in i Varberg vid 9-tiden. Alve och Minie tävlar om vem som blir gladast av att träffa mormor. Mormor vill även hälsa på David (detta går bra) och Eva (detta går mindre bra då hon precis är mitt inne i en helvetes-värk). Eva går på toa där hon glatt hälsar slemproppen välkommen ut. Strax därefter går föräldrarna hand i hand ner till ICA för att införskaffa nappflaska, samt fördriva lite tid. För bebisen ska väl ut idag....eller? Men vet ju inte.

Ca 9.40 var ovan nämnda föräldrar hemma från ICA. Alve fick en ny nappflaska som han accepterade utan problem, det var ju söta sälar på den! Mormor erbjuder kaffe och mackor. David tackar ja. Eva tackar nej och går istället in i 'finrummet' för att andas ifred. Hinner med två värkar medan David hinner med två klunkar kaffe och en bit macka....sen kommer en värk då Eva tycker det räcker.Blir lite yr och kräknödig, samt på gränsen till gråtfärdig. Nu åker vi säger hon och klär på sig, pussar Alve hejdå och sen är det raska steg mot bilen. Parkerar bilen 9.50, traskar 'värkandes' uppför trappor och genom korridorer och ringer på förlossningsdörren. Möts av Charlotte och leds in i första bästa förlossningsrum (vilket känns bra eftersom vi sist tillbringade allt för många timmar på ett 'vilorum' innan vi fick flytta över till förlossningen). Snart kommer även barnmorskan Sara. Eftersom jag [här byter jag tydligen från att se mig själv som tredje person till att helt enkelt bli en "jag"] ansåg mig vara klen som åker in efter så kort tids värkar tyckte jag det skulle kännas ännu mer pinsamt att komma bärandes med de två väskorna som sedan länge packats för att få följa med på denna lilla 'semestertripp'. De fick stanna i bilen... Enligt journalen skrivs vi in 10.00.

Sara märker direkt att värkarna kommer både tätt och är kraftiga, så hon vill genast kolla CTG. Efter bara några minuter vill hon även kolla hur öppen jag är. "Det är nu du ska titta på mig och se hur jag ler" är hennes kommentar. Jaha, säger jag, lite frågande. Jag var då öppen 8-9cm. Jag tycker David kan gå och hämta väskorna nu. Det är jag ensam om att tycka. Sen får jag träffa min bästis! Och tyvärr syftar jag då inte på Jenny som även hon kommer att besöka detta kanonhotell inom de närmsta dagarna, utan min andra bästis som jag lärde känna för 21 månader sedan - Lustgasen! Tillsammans är vi ett grymt bra team, jag och den illaluktande masken.

Får lägga mig på sidan, får lite info om att en doktor kommer att komma in när det är dags för bebis att komma ut, inte för att det är nåt som verkar konstigt, utan för att hon ska kolla hur barnmorskan arbetar för att förhindra bristningar. Jag hinner med några få värkar innan jag känner hur det är dags att krysta. Hoppsan...det trycker på. OK, jag krystar. Aj som fan, nu håller jag nog på att dö. Eller nähä, det gjorde jag inte. Det känns som att området mitt mellan naveln och knäna håller på att brinna upp. Ja, en brännande känsla är det bästa sätt att beskriva det på. Vad säger Sara nu? Får jag INTE krysta? Nähä...hon vill att jag inte ska spricka eftersom det går väldigt fort. Pusta, är hennes råd. Pust. Pust. Så får jag krysta nu då? Jepp, det får jag! Och vad sjutton säger människan nu? Om jag vill känna på huvudet, för det är ute? Ute? Va? Hallå, vad hände? Jag klappar bebis lite fint på huvudet. Sen är det dags för en ny krystvärk och PLOPP så kommer nåt väldigt kletigt upp på mitt bröst. Tydligen har hon bajsat i vattnet, vilket gör det hela ännu mer kladdigt. (NÄR har hon gjort detta? För 9 månader sen? Eller nu alldeles nyss? Varför bajsar de i så fall inte under hela sin vistelse i magen? Detta måste jag kolla upp....) Någonstans strax innan huvudet tittar ut går tydligen vattnet. Vilket i och för sig passar bra då jag som sagt känner att jag håller på att brinna upp. Släck elden!

Vi dubbelkollar så att det verkligen är en tjej. Check! Så, vår lilla Annie har kommit! 10.43 för att vara exakt. Eller "lilla" var kanske fel ord... 4465g. Hmpf! Jag får dock lovat för mig (frågar TRE olika barnmorskor/läkare/sköterskor för att vara helt säker) att det INTE berodde på att jag varit en gottegris under graviditeten! Snarare att det är genetiskt och att denna tjej troligtvis fått pappas sidas gener. Men nu har jag fått det bevisat att att storleken inte har betydelse. Det var ju oerhört mycket smidigare att trycka ut den här Heffaklumpen, än hennes betydligt mindre storebror. 

 
                           
                                                       Annie ca 3 minuter gammal



Efter att ha sett läskigt livlös ut i några sekunder, börjar underverket att skrika. Bra! Då var det väl klart, eller? Ahhh....den där lilla detaljen med moderkakan oxå ja. Sist gick det ju så smidigt då den gångens Sara (som inte var samma Sara som denna gång) virade navelsträngen runt handen och drog. Men denna gång var det inte bara Annie som trivdes i magen, det verkar gälla även denna äckelklump. Flera försök görs, bedövningsgel sprutas på, navelsträngen får en spruta, jag ombeds andas lustgas till jag tuppar av helt (uhuuu...man kanske ska sluta vara nykterist, det där var ju härligt!) . MEN, den sitter där den sitter. Även akupunkturnålar i lilltårna testas, utan resultat. Läkare kallas dit, som visar sig vara en bekant, vilket man dock inte bryr sig om i det läget. Även hon gör ett misslyckat försök. Då finns det inget annat att göra än att lämna över Annie till David, spruta in nåt medel i armen på mig och sen (efter att upprepade gånger frågat om detta är någon fara för mig) rullas iväg.

*dimma*

-Åhh....härligt. God morgon. Mysigt groggy man känner sig. Jag tror jag blundar lite till. Mmmm....gött att få ligga och morna sig utan att någon kommer och hoppar på en eller kräver välling eller att man sätter på Teletubbies på TVn.
Men ganska snart blir jag rastlös.
-Så, nu är jag vaken, ta mig till min dotter!

Efter 2 timmars bortavaro får jag sedan rullas tillbaka till 'mitt' förlossningsrum (ca 13.30) där David och Annie väntar. Hon ligger fortfarande i samma handdukar och filtar som när jag lämnade henne. Därefter är det dags för vägning och mätning. Vikten har jag ju redan deklarerat och längden var 52cm, 4cm längre än brorsan. Hoppsan, hur ska hon få plats i kläderna vi har med oss? Sara tvättar hennes hår och klär på henne bodyn (som faktikst går på henne, även om ärmarna är i kortaste laget!) Sedan får David ta på resten. Hon testar att amma vilket går bra direkt! Hejja lilla Annie!

                       
                                                      Tillbaka efter operationen.

                        
                                                  Pappa har fått klä på sin dotter.


                        
                                                         Dags för "champangen"

Börjar känna mig redo för dusch. Lite vingligt är det när jag reser mig, trots att jag känner mig pigg. Skönt att få duscha men snart är jag tillbaka inne på rummet, dock iklädd lite fräsha kläder istället för landstingets blodiga rock. (Vore det inte smidigare att ha svarta kläder på detta ställe, än vita? Vad använder de för tvättmedel egentligen?) Vi får sitta och vänta på att bli inskrivna på BB och efter ganska lång väntan är det dags. Jag hade planerat att gå, men det fick jag inte, utan det var rullstol som gällde. Det är faktikst ganska långt från förlossningen till BB här i Varberg.

                               
                                                      Duschad och redo för BB.

Rullas in på 8:an vid 16.30. Ett alldeles eget rum, härligt! Annie ammar duktigt igen, vi njuter av att vara tvåbarnsföräldrar, äter kvällsmaten som kommer in på rummet, tittar lite på konståkning och Björnes magasin. Annie vill bara suga och suga på bröstet och vi känner lite Alve-varning. INTE en sån tutt-bebis till, tack! Vi lägger ner Annie i platstbyttan och ger henne nappen. MUMS, var hennes utlåtande! Samtidigt läser vi i broshyren på rummet om att man inte ska ge nappen de första dagarna tills amningen kommer igång. (Detta visste vi dock redan.) Vi läser det. Vi struntar i det. Vi låter henne ha nappen. Tar upp henne och hon får amma igen, vilket funkar mycket bra. Hoppas denna dam inte blir tuttförvirrad utan kommer gilla både mammas tutte och nappetutten.

                                

Halv åtta får Annie lite extra mat. Detta för att hon är lite större än hon 'borde' och är van att ta för sig av den näring som funnits i mammas mage, vilket tydligen varit en hel del. Vill återigen påminna om att detta INTE kunnat påverkas av mammas intag av t.ex. choklad, utan som sagt av pappas gener! Av samma anledning kollar man hennes blodsockervärde efter 2, 6 och 12h. Sen är det dags för mamma att få mat igen, en mackbuffe står uppdukad ute i allrummet/matsalen. David sitter med en stund, men strax före 20 åker han hem till svärföräldrarna och den nyblivna storebrodern. Mamma och Annie (som numera sover gott) gå in på rummet igen, kollar på Let's Dance (i brist på annat) och dokumenterar dagen.

 

31 mars 7.30

GÄSP! Trodde vi skulle nana gott i natt, både Annie och jag. Men efter några sovande timmar för Annies del)i går kväll i väntan på att de skulle sticka henne i tån igen för att kolla blodsockret, så var hon pigg. Låg och grymtande i sängen och vips så var det dags för amning och extra mat igen, vid 03. Då hade vi bara hunnit sova en halvtimme. NU var Annie däremot nanig och sussade sött i sin plastbytta, en beskrivning som även passar bra in på mamman (som dock låg i sängen och inte i någon plastbytta). Detta spelade tydligen ingen roll för NU skulle Annie ammas.Hon var inte alls intresserad av detta för tillfället utan somnade bara om. En sköterska väckte henne genom att byta blöja. Sen ammades det, men hon var inte så sugen på extramaten. Efter detta fick vi sova. Med betoning på FICK. Nu var Annie inte alls intresserad av denna företeelse utan grymtade och höll på. Strax efter 05 blev hon för första gången ledsen. Fick komma upp i mammas säng där vi sussade sött 1½h (med napp i munnen!). Så, ca 2h sömn har det blivit i natt. GÄSP! Ska bli skönt att komma hem idag så man får bestämma själv när man vill amma och när man vill sova. 

                     
 
Efter frukosten är det dags för läkarbesök och därefter kommer storebror och hälsar på. Ska bli så spännande att se hur han reagerar. Antagligen kommer han bry sig mer om bilen som står i allrummet utanför än om sin lillasyster. Men först bäst att amma lite så alla blir nöjda och glada! Tyvärr Annie, nu måste mamma väcka dig igen!

                   
                                       Storebror träffar lillasyster för första gången


                   
                                        Fick en egen dockbebis i storebrorspresent


                    
                                        Mys framför tvn i väntan på läkaren.


                   
              Man blir trött av att vara strorebror. Eller var det kanske allt bus med mormor?


                   
                                   Men allra roligast var nog bilen i allrummet.


                   
                                            Håller lillasyster för första gången.


                   
                                                       Sötaste barnen!

HEMMA!
Då läkaren tyvärr var magsjuk fick vi vänta ända till 13.30 innan vi fick träffa en annan läkare. Det var en lång väntan.... Men allt var bra; hörseltest, hjärtljud, höfter m.m. Sen åkte vi hem till mormor och morfar, hämtade Minie, fikade gott och fick blommor och paket! TACKAR! Sen bar det hemåt! Moster Anna och Henke kom på besök direkt och därefter blev det en promenad med vagnen. Funkade ju bra med syskondelen med mjuklift i!

Nu är vi alla trötta. Alve ska snart sova. Annie sover ju för det mesta... Mammas ögon går i kors och jag ska bara lägga in några bilder oxå innan jag postar iväg detta nlägg ut i cyberspace!

Välkomna att hälsa på oss när ni vill! KRAMAR från heeeela familjen Weber


Kommentarer
Postat av: Linda

Härligt att det gick så bra och så fort! :) Så gulligt med Alve och Annie tillsammans.



Kramar

2012-03-31 @ 22:13:21
URL: http://www.colorfullife.se
Postat av: Titti

Bra jobbat och välkomna hem! hoppas Alve tycker det är ok att bli storebror! kram från Titti

2012-03-31 @ 22:30:41
Postat av: Anonym

Bra jobbat och välkomna hem! hoppas Alve tycker det är ok att bli storebror! kram från Titti

2012-03-31 @ 22:35:22
Postat av: lovisa.

Grattis till lilltösen :) Låter som att det är bra med er allihopa :)

Stora kramar från andra sidan jordklotet :)

2012-04-01 @ 06:34:53
URL: http://mymovedownunder.blogspot.com
Postat av: Ida

Hoppas snart att vi ses. Stor kram

2012-04-01 @ 07:55:12
Postat av: tessan

Så fort det gick! Kändes skönt att läsa din förlossningsberättelse så här innan man själv ska föda. Verkar gått väldigt smidigt. Stort grattis till er fina tjej! Måste kännas underbart!

2012-04-01 @ 10:24:29
Postat av: eva

Eva med familj

Ær på Sasbasen och læser din fina blogg man blir helt rørd av att få vara med på hela upplevelsen.

Flera kollegor tittar också och tycker det ær underbart.

GRATTIS hela familjen Weber

ønskar vi på Sasbasen i cph/Eva

2012-04-01 @ 14:31:19
Postat av: Familjen Granath

Stort Grattis till lilla Annie, lika söt som sin storebror. Härligt att läsa att allt gått bra. Kramar från Helen, Roberth & Melvin

2012-04-01 @ 15:45:45
URL: http://hoviksnasvagen.blogspot.se/
Postat av: Anna Birgerson

Åh så roligt att hon äntligen kommit - och att allt verkar ha gott väldigt bra! Stort grattis till er!

2012-04-01 @ 17:31:02
Postat av: Cissi

Härlig läsning! Gott att hela familjen mår fint :-) Söta syskonen är tillsammans! Grattis till hela familjen igen. Kramar

2012-04-02 @ 17:52:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0