Familjen Weber

Nu är det som vackrast!

Igår var vi i trädgården stora delar av dagen. Potatis, vita rädisor, rotpersilja, Freddy-lök, rödbetor, lila broccoli, massa olika sorters blommor m.m. kom på plats i sina odlingslådor. Tror jag sådde och satte 17 olika sorter. Jag och Alve hjälptes åt. Sen fortsatte vi med att rensa ogräs. Eller rättare sagt; JAG rensade ogräs, Alve rensade lite av varje. Hmpf.

I förrgår var vi på Stadsbondgården och tittade på de få djur som inte slutat jobba för dagen, vilket var några hönor, kaniner, ankor och en liten sovande gris. Sen blev det fika!

Idag var vi på utflykt igen. Geocachade lite och sen blev det lite picnic i gräset. Mysigt! Tyvärr var inte blåsten lika mysig och har gjort dagen otroligt mycket kallare än den borde ha varit.



Hmm...gräddbulle. Kan det vara något gott?





Betyg: Klart godkänt!



LillaBjörn var oxå med i skogen!




Lillflickan har lärt sig att hålla uppe huvudet betydligt bättre nu!

Valborg idag.
Jag har alltid tyckt att detta är en av de mysigaste dagarna på hela året.
"Vintern rasat...."
Äta kyckling.
Leta nyckepigor.
Brasan.

I år blir det dock ingen kyckling. Och några nyckelpigor har jag inte sett hittills i alla fall. Men en underbart härligt solig dag är det i alla fall. Och om drygt en timme väntas trevligt sällskap, så denna Valborg verkar bli precis lika mysig som mina barndomsminnes Valborgar.
[Ett annat roligt Valborgs-minne är när jag och bästis-Jenny vid 17 års ålder tillbringar hela kvällen och halva natten sittandes på en bänk i en busshållplats i centrala Varberg och delar på en jordgubbscider som hennes föräldrar köpt åt henne. Den cidern räckte många timmar!]

Davids chef meddelade i vid halv tre att "du får gärna köra hem om du vill, här finns ändå ingenting att göra idag". Tjohoo! Så då blev det tid att klippa gräset. Och Alve var inte sen att hänga på...



Under tiden låg vår fina lilla flicka och sov...som hon gör för det mesta alltså!



Idag blir hon 1 månad och dagen till ära damp detta papper ner i bredlådan:



Precis som vi hoppades och antog så blev hennes andranamn godkänt. Så numera finns det en tjej som heter Videline. Undrar hur ofta scb uppdaterar sin namnsöksfunktion....

Ikväll blir det invigning av "Växthuset".



Saknar än så länge både lockläkt och färg, men det kommer så småningom.



Igår köpte vi nya dynor till stolarna. Vi ska bygga en egen lite större bordsskiva så småningom då detta bord är i minsta laget då man är 4 vuxna, 2 småbarn och 2 ännu mindre barn. Så ikväll får Alve & Malte eget bord.



Vi har tyg i taket. Blev superbesvikna igår när vi kom hem med den nyinköpta mattan som såg väldigt grå ut i
butiken men som ser blågrå ut i dagsljus. Passar inte alls.... =(
Även här inne saknas en del lister runt fönstren.
Vi får hoppas att de nyinflyttade pelargonsticklingarna och Änglatrumpeten trivs.



Jag sydde en baksida till stolarna av tyget som blev över från taket.



Hjälmböna och luktärt är på G.




Dags att stoppa in kvällens mat i ugnen.

Ha en trevlig Valborg allihop!

Igår var en riktigt mysdag, tyckte nog alla i familjen.
David jobbade (kanske inte SÅ mysigt) men åkte sedan till en kompis för att umgås lite; åt våfflor och gick en lång promenad (ja, inte likt min man....men är sällskapet det rätta, så går det tydligen bra!)

Jag packade in Alve, Annie och Minie i bilen och begav oss norrut. Först lämnade vi av Alve och Minie hos mormor i Varberg. Detta vår något som både Alve, Minie och mormor sett fram emot.

Sen styrde jag och lilltjejen bilen vidare mot Kungsbacka. Här bor numera min gamla bästis Jenny sedan över 20 år tillbaka . Och inte nog med att det skulle bli fantastiskt skoj att träffa henne, hon fick dessutom en liten Ella, 12 dagar efter att Annie kom till världen. Eftersom även pappa Markus var på jobbet så hade jag, Jenny, Annie & Ella en supermysig dag tillsammans. Ella var dock inte så förtjust i promenad, så det blev lite mindre av den varan än vad jag och Jenny är vana vid. Vet inte hur många mil vi traskat runt tillsammans, oavbrutet babblandes om allt mellan himmel och jord. Babblandet kunde dock inga bebisar stoppa och helt plötsligt var klockan mycket och det var dags att åka hem igen. Hur kunde tiden gå så fort???

Klockan var nästan halv tio innan familjen Weber var samlad igen i Kvibille...alla mycket nöjda med dagen. 
Det var verkligen en win-win-win-win-win-situation (för familjens alla fem medlemmar)!


Annie 25 dagar & Ella 13 dagar


Våra mammor lärde känna varandra genom truppgymnastiken, så det är lika bra vi börjar i tid!


Åh, så trött man kan bli...




I måndags hade vi förresten smygpremiär i "Växthuset". Mums med fruktsallad!

Nu kan man ju tro att rubriken härstammar för smeknamn på mamman och pappan i familjen Weber. Och det skulle det ju faktikst kunna vara.... Men i detta fallet syftar jag på de små söta kidsen. Återkommer till detta.

Dagen inleddes med frukostbuffé på Grand Hotel. Kan verkligen rekommenderas. De serverade bl.a. pannkakor med sylt och grädde, samt wienerbröd. Vad mer begär man?! =)



Därefter fortsatte vi till Byggmax. Det var dags för veckans storhandling.



Sen åkte vi till Eurostop för att besöka Kappahl. Igår provade vi nämligen en hel del kläder på Annie (en 3veckors-bebis tycker uppenbarligen att det finns roligare saker än att prova kläder. Hon protesterade högljutt!). Eftersom Annie är född heffaklump och redan passerat 56cm-strecket på måttbandet så är det tyvärr en hel del kläder som hon inte kan ha. Hon har fått en del presenter i storlek 56 som hon inte ens hunnit använda. SNYFT!

Hon har 62-kläder nu. Och när hon provade några av de fina Newbie-presenterna som var i 62 så passar de perfekt nu. Och det är sommarklänningar m.m. så de vill vi ju kunna ha när det blir varmare. Därför styrde vi alltså mot Kappahl för att byta till storlek 68! (Fatta...68...!!!!.... Galet!....Ungen är 3 veckor gammal!)

Efter detta sista stopp körde vi hem igen. Klockan hade hunnit passera 12 och det var dags för Alve att nana. Men när han vaknade hjälpte han så klart mamma och pappa att snickra. Mamma hade återigen gjort loppisfynd och Alve blev mycket glad för sin egen snickarbänk. Vår älskade lilla Byggare Bob.





Under tiden hade Heffaklumpen en tyst konversation med ett lejon.



Efter en stund kom Malte förbi. Han hjälpte till att snickra. För tillfället hade snickarverkstan fått flytta in i "Växthuset" då det kom en rejäl regnskur.



Och så avslutningsvis några bilder på vad mamma och pappa sysslat med under tiden....

Alve är verkligen hur gullig som helst mot sin lillasyster. Och över lag är han så otroligt snäll och medgörlig för tillfället. Och det belönas man för. Främst mycket gos och snälla ord från mamma och pappa, så klart.... Men sen kan ju inte mamma låta bli att skämma bort honom lite oxå. På loppis hittade mamma ett Teletubbieshus för 30kr (kostar 400-500kr nytt!). Dessutom fick vi det hemlevererat av den snälla säljaren. Jag brydde mig inte om att slå in det och invänta någon speciell dag/händelse utan Alve fick det direkt.
Vilken lycka!

Morgonen efter vaknar jag när David går till jobbet. Alve är då redan vaken och uppe och leker. Hör hur han 'slamrar' med något. Ammar Annie....och vi råkar somna båda två. Vaknar en halvtimme senare och hör samma 'slamrande'. Trodde det var Alve som lekte i sitt lilla kök, men när jag smyger ut i vardagsrummet ser jag denna syn.




Han har alltså alldeles själv suttit och lekt med sitt Teletubbieshus i över en halvtimme! Han är helt inne i sin egen värld och mäker inte att jag kommer med kameran.

Det är härligt att se hur hans uppfinningsrikedom, kreativitet och logiska tänkande utvecklas. Alve hade sett något i min garderob som han ville ha. Jag sade bara nej och drog igen garderobsdörren. Sen går jag och borstar tänderna. Hör hur något släpas... När jag är klar ser jag detta.



Klart man hämtar en köksstol och klättrar upp själv, när mamma är elak och inte lyfter upp en så man når det man vill!

11 dagar gammal var det dags för första badet. Inte för att vårt lilla bebis-troll luktande illa på något sätt... Men det var spännande att se vad hon skulle tycka om denna blöta företeelse.

1. HJÄLP! Fyyyyy! Usch!!!!!



2. [20 sekunder senare] Eller.... vänta nu....det kanske inte var så farligt?



3. Mmm.... ganska mysigt faktikst!



4. Ligger och myser....och håller på att somna.



5. Sen blev det mys med mamma i sängen.







"Samma" bild på Alve, efter hans första bad.

Igår kväll hade vi besök av 'Familjen på berget'. Alve och Malte är så söta ihop.

Här sitter Grabbarna Grus (eller var det Grabbarna Bus?) och samarbetar...
Malte skär majskrokar och Alve äter upp dem. Teamwork!

      

Våra fina vänner med de två sovande kompisarna Annie & Mette.

Hej då kompis, dags att åka hem och sova!

Liten uppdatering om livet.
Det regnar. 
David har börjat jobba.
Dock bara halva dagen.
Det regnar mer.
Det blir inget byggt på växthuset.
Det regnar lite till.

Idag tog jag med gullungarna och åkte till Linn, Julian och lilla Colin och hälsade på. http://www.linnchristofer.blogspot.se/ Fler bilder från vårt besök finns på hennes blogg.

Detta kort tog hon på mig och lillsessan.

Ja, detta är ju inget nytt för er.... Men här får ni några sammanfattande bilder över hur bygget går framåt. När alla inomhusprojekt var klara kom våren (Brr....i alla fall vissa dagar) och det var dags att ta tag i utomhusprojekten. Årets stora projekt var ett "växthus", vilket egentligen är fel namn. Snarare inglasad altan med lite växter i.

Redan i höstas 'hittade' vi dörrar och gamla fönster, så de stod och väntade på oss nu när det var dags.

I slutet av mars var det alltså dags att sätta igång. När mannen inte är hemma förrän halv sex (ibland senare) och gärna vill ha något i magen direkt då....så hinner man tyvärr inte så mycket innan det blir mörkt (och kallt!).

Så här såg det ut innan:




Gamla räcket/staketet borta, plintar och vertikalmegareglarna på plats.


Börjat sätta stöd för fönstren, samt regla upp för golvet.


"Hjälpa till!"

HÄR TOG VI 2 DAGARS PAUS, DÅ VI HADE ANNAT ATT SYSSELSÄTTA OSS MED. (T.ex. en sån här....)


Men på söndagen den 1 april var det dags att bygga igen...


Sysselsätter sig bl.a. med att stapla brädstumpar.




Golvet är klart. Några fönster på plats, och snart även dörren.




Fler fönster på plats och det är dags för taket.

I skrivande stund har sista takplåten precis skruvats på plats. Tror inte det blir mer gjort idag... Men nästa steg är att sätta upp resterande fönster. Har avvaktat med dem för att lättare kunna bära omkring på de lång takreglarna.

Annie 5 dagar gammal

Alve 4 dagar gammal

Men David är väl sig lik i alla fall? =)

Många ställde upp i tävlingen om när de trodde att Annie skulle komma. Rätt svar var ju 30 mars klockan 10.43.

Och tro det eller ej, men det var en som röstat på 30 mars 10.23, alltså bara 20 minuter ifrån! Helt otroligt.
Ett stort grattis till Sarah Berthag Ljones.

Sarah är en finfin tjej som jag kom 10.a med på SM i dans för en många herrans år sedan, i diciplinen dubbelbugg.

När Annie föddes på Varbergs sjukhus befann sig Sarah bara två våningar under oss. Hennes älskade fru Emma ligger på onkologmottagningen och kämpar mot de onda krafter som sprider sig i kroppen. Det är svårt att veta vad man ska ge Sarah pris. Det enda hon vill är så klart att Emma ska bli frisk, men den önskan blir svår för mig att uppfylla tyvärr. Jag får klura ut något till nästa gång vi ses...

Men jag ber alla att hålla tummarna för Sarah och framför allt Emma.
Sänder dem en enormt stor och varm kram. Ni är tappra kämpar!!!

(Jag har självklart frågat Sarah om lov innan jag skriver om detta på bloggen!)

Idag fortsatte vi där vi slutade i torsdags kväll. Som om ingenting hänt...



Bara den där lilla detaljen på bild nr. 3 som var skillnaden. Så himla svårt att fatta att hon är här. Man glömmer bort att det ligger någon och sussar sött i vagnen. Men så lycklig man blir när man kikar ner i vagnen och ser sin fina lilla dotter. Att man kan älska sina barn så mycket, det är ofattbart. 

För tillfället ligger lillan och myser i pappas famn.

Fick frågan om mellannamn häromdagen. Och det är ju ingen hemlighet, så det ska ni får reda på nu.

Alve heter ju Mathias i andranamn, precis som pappa gör. Man vill ju kanske gärna ha ett släktnamn.
Att vår älskade tjej skulle heta Annie var klart redan innan vi visste att det var en tjej.... Det namnet hade vi aktuellt redan innan Alve föddes, så den biten var snabbt avklarad vid denna graviditet.
Inga namn-diskussioner här inte. Namnet kommer från gammelmormor (min mormor alltså) som visserligen stavade med y (Anny), men vi tog oss friheten att ändra på det... Hon var en underbar människa som jag älskade. Tyvärr flög hon till himlen sommaren 2008.

Men så var det det där med andranamnet. Vi letade och grävde och rotade bland alla släktnamn...men hittade inget som föll oss i smaken. Länge var Herminia vårt alternativ. Det heter faktikst vår söta vovvsing (Svea Herminia Weber), men kallas ju för Minie. Det var Davids farmor som hette det... Namnet var så gott som bestämt, men David tyckte aldrig riktigt att det kändes 100% rätt. Så vi velade lite. Men hade vi något alternativ?
Kanske Elisa.... Davids syter heter Lisa (eller egentligen Lisbeth), precis som min mamma heter. Mormor Anny hette Elisabeth i mellannamn, och det är ju även mitt eget mellannamn. Så kanske kunde det bli Annie Elisa Weber. Men det klingade inte heller riktigt bra.

Men måste man verkligen ha ett släktnamn? Annie är ju i sig redan ett släktnamn, så då måste väl inte andranamnet vara det oxå? (Vet att inte inte finns några MÅSTEN!)

Men så en dag för några veckor sedan kom jag på det. Ett killnamn som vi tycker väldigt mycket om är Vide. Och sen har jag själv en förkärlek till namn som innehåller lin/lina/line. Så....varför inte kombinera detta? Resultatet blev helt enkelt följande:



Ja, varför skulle man inte kunna heta Videline? Det sista e:et uttalas inte. SCB har ju den roliga sidan "Hur många heter...?" och genast gick jag in och kollade resultatet på mitt nyfunna namn.



Inte någon som heter det alltså. Vad kul. Nu återstår bara att se om vi får det godkänt, men varför skulle vi inte få det? Ingen kan väl ha tagit patent på ett förnamn? Och det är ju inget uppseendeväckande namn på något sätt. Så troligtvis är det så vår älskade lilla tjej kommer heta!

David var väl inte superbegeistrad första gången jag nämnde det för honom. Men precis efter förlossningen, då jag hade vår kladdiga lilla klump på bröstet passade jag på att fråga om jag som belöning för min prestation inte kunde få bestämma mellannamnet. Och min kära man, fortfarande med tårar i ögonen, gick med på detta! =) Tack älskling!

Idag har det varit fullt ös. Pappa åkte iväg på domarutbildning på förmiddagen, Alve lämnades till kompis Elias (TACK snälla ni!) och mamma och Annie åkte till Halmstads sjukhus för att göra PKU-test samt ge mamma en spruta i rumpan eftersom hon och lilltösen har olika blodgrupper.
Hem igen, hämta Alve, byta om på oss allihop, amma, blöjbyte och sånt....

...och sen var det dop för Annies bästis Mette.
(Skönt för barnen när vi föräldrar planerar såna saker för dem! Så de slipper ta såna beslut själva!)

Annie har dock sovit större delen av dagen. Man får väcka henne när man tycker hon ska äta. Undrar hur natten blir nu när hon sovit så mycket.
I natt ammades hon 22.00 och sen sov hon tills jag väckte henne 04.00 eftersom jag tyckte det var matdags. Sen sov hon till 08.

För Alve började dagen med en aha-upplevelse. Efter att pappa åkt var det mamma-Alve-mys i sängen. Puss och gos! Plötsligt hör han hur något piper/grymtar i vaggan bredvid sängen. Det var precis som att han tänkte:
-Vad sjutton är det där?
Han går dit...och man undrar ju vad han tänker! Tänker han:
-Men åååhh...är hon kvar idag oxå? Trodde det var en en-dags-grej och att hon var tillbakalämnad.
Eller tänker han:
-Men åååhh...min söta lillasyster Annie!
Vi hoppas så klart på det sistnämna alternativet. Så här såg det i alla fall ut när han upptäckte henne.



Både igår kväll och idag kväll har vi testat syskonvagnen (vilken vi ju använt som enkelvagn innan).
Igår fick Alve sitta på sin vanliga plats och Annie låg i mjukliften under.



Idag hade vi Annie i babyskyddet och Alve satt (väldigt nöjd!) i syskonsisten under. Jättebra och flexibel vagn! Rekommenderas varmt!



Och så avslutningsvis några bilder på familjen....

Precis som förra gången, då Alve föddes (http://familjenweber.blogg.se/2010/june/alve.html) så ska jag berätta om förlossningen både i en kort och en lång version. Så väljer ni själva vilken ni vill läsa.


Kort version

Datum: 30 mars 2012
Händelse: Födsel av bebis nr.2 hos familjen Weber i Kvibille
Värkstart: 05.00
Inskrivning på förlossningen i Varberg: Enligt journal 10.00
Hjälpmedel: En superbra barnmorska och lustgas. (Oj, glömde jag skriva en bra man oxå?)
Antal krystvärkar: 3st
Resultat 1: En stor och fin Annie anländer 10.43
Resultat 2: En förvånad mamma. Öhhh...redan klart?


Lång version

Klockan är ca 05.00 då mamma vaknar. Alve är ledsen och mamma har ont i magen. Vet inte vilket av det som främst gjorde att mamma vaknade. Det blev blöjbyte (på Alve, eftersom han vid detta tillfälle är den enda som använder blöja. Några timmar senare är det tre fjärdedelar av familjen...). Alve somnar om en stund. Det gör inte mamma. Alve vaknar igen och får välling. Sen är det busdags, tycker han. Det tycker inte mammas mage som har värkar var 6-8 minut. Alve och pappa lägger sig i soffan och tittar på Teletubbies (Alve tittar, David sover) för att mamma ska kunna vila lite. Vid 07 kommer mamma upp och meddelar att det kanske inte riktigt är läge för pappa att åka till jobbet idag. Han skickar ett mail till jobbet och därefter vankas det en rejäl havregrynsgröts-frukost med banan och russin. Bäst att ladda, tänker mamma. Fortfarande tänker hon dock att detta KAN vara ett litet test på vad som komma skall. Vem vet om värkarna avtar igen. Finns dock inga tendenser på det i detta läge. Mormor meddelas och mamma hoppar in i duschen.

                                  

8.20 är vi redo för avfärd mot Varberg och barnvakterna. Ringer förlossningen på vägen för att dubbelkolla vad de säger om när det är läge att åka in. "Det känner du" blir svaret som Eva inte är riktigt nöjd med. Men 4-6 minuter mellan värkarna kan vara ett riktmärke. Det luriga är att det fortfarande är 6-7 minuter mellan de stora värkarna, men att det däremellan kommer små fuskvärkar på bara ca 20-30 sekunder. Dessa små mellanvärkar blir dock bara starkare och starkare hela tiden. När vi anländer till Varberg (efter att halva bilresan lyckats avleda smärtan något med hjälp av ett telefonsamtal från Jenny) är dessa i stort sett lika besvärliga som de "riktiga" värkarna. Kan man då säga att det helt plötsligt bara är 3-4 minuter mellan värkarna? I bilen kommer vi på att vi glömt packa ner Alves alldeles nydiskade nappflaska. Vi rullar in i Varberg vid 9-tiden. Alve och Minie tävlar om vem som blir gladast av att träffa mormor. Mormor vill även hälsa på David (detta går bra) och Eva (detta går mindre bra då hon precis är mitt inne i en helvetes-värk). Eva går på toa där hon glatt hälsar slemproppen välkommen ut. Strax därefter går föräldrarna hand i hand ner till ICA för att införskaffa nappflaska, samt fördriva lite tid. För bebisen ska väl ut idag....eller? Men vet ju inte.

Ca 9.40 var ovan nämnda föräldrar hemma från ICA. Alve fick en ny nappflaska som han accepterade utan problem, det var ju söta sälar på den! Mormor erbjuder kaffe och mackor. David tackar ja. Eva tackar nej och går istället in i 'finrummet' för att andas ifred. Hinner med två värkar medan David hinner med två klunkar kaffe och en bit macka....sen kommer en värk då Eva tycker det räcker.Blir lite yr och kräknödig, samt på gränsen till gråtfärdig. Nu åker vi säger hon och klär på sig, pussar Alve hejdå och sen är det raska steg mot bilen. Parkerar bilen 9.50, traskar 'värkandes' uppför trappor och genom korridorer och ringer på förlossningsdörren. Möts av Charlotte och leds in i första bästa förlossningsrum (vilket känns bra eftersom vi sist tillbringade allt för många timmar på ett 'vilorum' innan vi fick flytta över till förlossningen). Snart kommer även barnmorskan Sara. Eftersom jag [här byter jag tydligen från att se mig själv som tredje person till att helt enkelt bli en "jag"] ansåg mig vara klen som åker in efter så kort tids värkar tyckte jag det skulle kännas ännu mer pinsamt att komma bärandes med de två väskorna som sedan länge packats för att få följa med på denna lilla 'semestertripp'. De fick stanna i bilen... Enligt journalen skrivs vi in 10.00.

Sara märker direkt att värkarna kommer både tätt och är kraftiga, så hon vill genast kolla CTG. Efter bara några minuter vill hon även kolla hur öppen jag är. "Det är nu du ska titta på mig och se hur jag ler" är hennes kommentar. Jaha, säger jag, lite frågande. Jag var då öppen 8-9cm. Jag tycker David kan gå och hämta väskorna nu. Det är jag ensam om att tycka. Sen får jag träffa min bästis! Och tyvärr syftar jag då inte på Jenny som även hon kommer att besöka detta kanonhotell inom de närmsta dagarna, utan min andra bästis som jag lärde känna för 21 månader sedan - Lustgasen! Tillsammans är vi ett grymt bra team, jag och den illaluktande masken.

Får lägga mig på sidan, får lite info om att en doktor kommer att komma in när det är dags för bebis att komma ut, inte för att det är nåt som verkar konstigt, utan för att hon ska kolla hur barnmorskan arbetar för att förhindra bristningar. Jag hinner med några få värkar innan jag känner hur det är dags att krysta. Hoppsan...det trycker på. OK, jag krystar. Aj som fan, nu håller jag nog på att dö. Eller nähä, det gjorde jag inte. Det känns som att området mitt mellan naveln och knäna håller på att brinna upp. Ja, en brännande känsla är det bästa sätt att beskriva det på. Vad säger Sara nu? Får jag INTE krysta? Nähä...hon vill att jag inte ska spricka eftersom det går väldigt fort. Pusta, är hennes råd. Pust. Pust. Så får jag krysta nu då? Jepp, det får jag! Och vad sjutton säger människan nu? Om jag vill känna på huvudet, för det är ute? Ute? Va? Hallå, vad hände? Jag klappar bebis lite fint på huvudet. Sen är det dags för en ny krystvärk och PLOPP så kommer nåt väldigt kletigt upp på mitt bröst. Tydligen har hon bajsat i vattnet, vilket gör det hela ännu mer kladdigt. (NÄR har hon gjort detta? För 9 månader sen? Eller nu alldeles nyss? Varför bajsar de i så fall inte under hela sin vistelse i magen? Detta måste jag kolla upp....) Någonstans strax innan huvudet tittar ut går tydligen vattnet. Vilket i och för sig passar bra då jag som sagt känner att jag håller på att brinna upp. Släck elden!

Vi dubbelkollar så att det verkligen är en tjej. Check! Så, vår lilla Annie har kommit! 10.43 för att vara exakt. Eller "lilla" var kanske fel ord... 4465g. Hmpf! Jag får dock lovat för mig (frågar TRE olika barnmorskor/läkare/sköterskor för att vara helt säker) att det INTE berodde på att jag varit en gottegris under graviditeten! Snarare att det är genetiskt och att denna tjej troligtvis fått pappas sidas gener. Men nu har jag fått det bevisat att att storleken inte har betydelse. Det var ju oerhört mycket smidigare att trycka ut den här Heffaklumpen, än hennes betydligt mindre storebror. 

 
                           
                                                       Annie ca 3 minuter gammal


Efter att ha sett läskigt livlös ut i några sekunder, börjar underverket att skrika. Bra! Då var det väl klart, eller? Ahhh....den där lilla detaljen med moderkakan oxå ja. Sist gick det ju så smidigt då den gångens Sara (som inte var samma Sara som denna gång) virade navelsträngen runt handen och drog. Men denna gång var det inte bara Annie som trivdes i magen, det verkar gälla även denna äckelklump. Flera försök görs, bedövningsgel sprutas på, navelsträngen får en spruta, jag ombeds andas lustgas till jag tuppar av helt (uhuuu...man kanske ska sluta vara nykterist, det där var ju härligt!) . MEN, den sitter där den sitter. Även akupunkturnålar i lilltårna testas, utan resultat. Läkare kallas dit, som visar sig vara en bekant, vilket man dock inte bryr sig om i det läget. Även hon gör ett misslyckat försök. Då finns det inget annat att göra än att lämna över Annie till David, spruta in nåt medel i armen på mig och sen (efter att upprepade gånger frågat om detta är någon fara för mig) rullas iväg.

*dimma*

-Åhh....härligt. God morgon. Mysigt groggy man känner sig. Jag tror jag blundar lite till. Mmmm....gött att få ligga och morna sig utan att någon kommer och hoppar på en eller kräver välling eller att man sätter på Teletubbies på TVn.
Men ganska snart blir jag rastlös.
-Så, nu är jag vaken, ta mig till min dotter!

Efter 2 timmars bortavaro får jag sedan rullas tillbaka till 'mitt' förlossningsrum (ca 13.30) där David och Annie väntar. Hon ligger fortfarande i samma handdukar och filtar som när jag lämnade henne. Därefter är det dags för vägning och mätning. Vikten har jag ju redan deklarerat och längden var 52cm, 4cm längre än brorsan. Hoppsan, hur ska hon få plats i kläderna vi har med oss? Sara tvättar hennes hår och klär på henne bodyn (som faktikst går på henne, även om ärmarna är i kortaste laget!) Sedan får David ta på resten. Hon testar att amma vilket går bra direkt! Hejja lilla Annie!

                       
                                                      Tillbaka efter operationen.

                        
                                                  Pappa har fått klä på sin dotter.


                        
                                                         Dags för "champangen"

Börjar känna mig redo för dusch. Lite vingligt är det när jag reser mig, trots att jag känner mig pigg. Skönt att få duscha men snart är jag tillbaka inne på rummet, dock iklädd lite fräsha kläder istället för landstingets blodiga rock. (Vore det inte smidigare att ha svarta kläder på detta ställe, än vita? Vad använder de för tvättmedel egentligen?) Vi får sitta och vänta på att bli inskrivna på BB och efter ganska lång väntan är det dags. Jag hade planerat att gå, men det fick jag inte, utan det var rullstol som gällde. Det är faktikst ganska långt från förlossningen till BB här i Varberg.

                               
                                                      Duschad och redo för BB.

Rullas in på 8:an vid 16.30. Ett alldeles eget rum, härligt! Annie ammar duktigt igen, vi njuter av att vara tvåbarnsföräldrar, äter kvällsmaten som kommer in på rummet, tittar lite på konståkning och Björnes magasin. Annie vill bara suga och suga på bröstet och vi känner lite Alve-varning. INTE en sån tutt-bebis till, tack! Vi lägger ner Annie i platstbyttan och ger henne nappen. MUMS, var hennes utlåtande! Samtidigt läser vi i broshyren på rummet om att man inte ska ge nappen de första dagarna tills amningen kommer igång. (Detta visste vi dock redan.) Vi läser det. Vi struntar i det. Vi låter henne ha nappen. Tar upp henne och hon får amma igen, vilket funkar mycket bra. Hoppas denna dam inte blir tuttförvirrad utan kommer gilla både mammas tutte och nappetutten.

                                

Halv åtta får Annie lite extra mat. Detta för att hon är lite större än hon 'borde' och är van att ta för sig av den näring som funnits i mammas mage, vilket tydligen varit en hel del. Vill återigen påminna om att detta INTE kunnat påverkas av mammas intag av t.ex. choklad, utan som sagt av pappas gener! Av samma anledning kollar man hennes blodsockervärde efter 2, 6 och 12h. Sen är det dags för mamma att få mat igen, en mackbuffe står uppdukad ute i allrummet/matsalen. David sitter med en stund, men strax före 20 åker han hem till svärföräldrarna och den nyblivna storebrodern. Mamma och Annie (som numera sover gott) gå in på rummet igen, kollar på Let's Dance (i brist på annat) och dokumenterar dagen.

31 mars 7.30

GÄSP! Trodde vi skulle nana gott i natt, både Annie och jag. Men efter några sovande timmar för Annies del)i går kväll i väntan på att de skulle sticka henne i tån igen för att kolla blodsockret, så var hon pigg. Låg och grymtande i sängen och vips så var det dags för amning och extra mat igen, vid 03. Då hade vi bara hunnit sova en halvtimme. NU var Annie däremot nanig och sussade sött i sin plastbytta, en beskrivning som även passar bra in på mamman (som dock låg i sängen och inte i någon plastbytta). Detta spelade tydligen ingen roll för NU skulle Annie ammas.Hon var inte alls intresserad av detta för tillfället utan somnade bara om. En sköterska väckte henne genom att byta blöja. Sen ammades det, men hon var inte så sugen på extramaten. Efter detta fick vi sova. Med betoning på FICK. Nu var Annie inte alls intresserad av denna företeelse utan grymtade och höll på. Strax efter 05 blev hon för första gången ledsen. Fick komma upp i mammas säng där vi sussade sött 1½h (med napp i munnen!). Så, ca 2h sömn har det blivit i natt. GÄSP! Ska bli skönt att komma hem idag så man får bestämma själv när man vill amma och när man vill sova. 

                     
 
Efter frukosten är det dags för läkarbesök och därefter kommer storebror och hälsar på. Ska bli så spännande att se hur han reagerar. Antagligen kommer han bry sig mer om bilen som står i allrummet utanför än om sin lillasyster. Men först bäst att amma lite så alla blir nöjda och glada! Tyvärr Annie, nu måste mamma väcka dig igen!

                   
                                       Storebror träffar lillasyster för första gången


                   
                                        Fick en egen dockbebis i storebrorspresent


                    
                                        Mys framför tvn i väntan på läkaren.


                   
              Man blir trött av att vara strorebror. Eller var det kanske allt bus med mormor?


                   
                                   Men allra roligast var nog bilen i allrummet.


                   
                                            Håller lillasyster för första gången.


                   
                                                       Sötaste barnen!

HEMMA!
Då läkaren tyvärr var magsjuk fick vi vänta ända till 13.30 innan vi fick träffa en annan läkare. Det var en lång väntan.... Men allt var bra; hörseltest, hjärtljud, höfter m.m. Sen åkte vi hem till mormor och morfar, hämtade Minie, fikade gott och fick blommor och paket! TACKAR! Sen bar det hemåt! Moster Anna och Henke kom på besök direkt och därefter blev det en promenad med vagnen. Funkade ju bra med syskondelen med mjuklift i!

Nu är vi alla trötta. Alve ska snart sova. Annie sover ju för det mesta... Mammas ögon går i kors och jag ska bara lägga in några bilder oxå innan jag postar iväg detta nlägg ut i cyberspace!

Välkomna att hälsa på oss när ni vill! KRAMAR från heeeela familjen Weber

Det röda tegeltaket blev ett grått plåttak istället. Huset blev (så klart!) vitt. Det fick tre olika nya tapeter och ett mörkbrunt trägolv. (Hmm.,...någon mer än jag själv som tycker det börjar påminna lite om vårt eget hus, med undantag från taket då, där vi har svarta tegelpannor).



Detta skedde igår. Idag har det målats lite möbler (dock inte alla). Köksstolarna fick likadana dynor som vi själva har, och soffan & fåtöljen fick lite pälstyg, precis som Alves egen fåtölj har.




Här inviger Po (som är rosa istället för röd) de nya sängkläderna.



TinkyWinky och Lala äter marmelad, äpple och ost
(vilket är souvenirer från när jag var i Frankrike för en sisådär  20 år sedan).



Dipsy slappar och käkar godis i fåtöljen.